Att inte nå kursmålen

Hej finisar! Hoppas allt är bra med er. Idag var en ganska skön dag, började senare då det inte var obligatoriskt att komma till skolan direkt på morgonen (+ slutade tidigare). Jag och Sofia for istället till kulturens hus och gick omkring med måttband och "glasögon" på hur anpassad miljön är för personer med olika typer av funktionshinder. Byggnaden är rätt ny, där det märks att det tänkt till - men inte hela tiden, så vi har en del att anmärka på om vad som skulle kunna förbättras.

Efter det for vi till skolan och började jobba med uppgiften. Då kom resultatet från neuropsykologi-tentan och vi båda var GODKÄNDA! Såå jävla skönt, alltså på riktigt. Det var det värsta provet jag varit med om. Frågorna var typ ett stycke långt, per fråga, med överdrivet avancerade ord - där man inte riktigt fattade vad han menade. Trots det så klarade vi det!! Så nu väntar vi bara på barnneurologin, som vi förhoppningsvis också är godkänd på!

Bortsett från det kom mitt läkarintyg idag.. Det har varit ett j*vla helvete att få en anpassad praktikplats. Det jag stör mig mest på är när jag klart och tydlig skriver in i ansökan min sjukdomsbild, men att det ändå inte räcker. Jag fick en plats inom primärvården inriktad mot äldreboenden (vilket innebär att instruera förflyttningsteknik, hjälpmedel som är "tunga" ex. liftar + att finnas som stöttning ifall klienten tappar balansen). Så ja, jag var förvånad.. Jag mejlade den som var ansvarig för placeringen och hon avfärdade det med "det finns säker något du kan göra". Visserligen lär det finnas delar som jag kan göra, samtidigt känns det inte ens 50 % helhjärtat att ha praktik på ett ställe som jag aldrig kommer att välja som arbetsplats.. Såå då mejlade jag min handledare, skrev att jag skulle fixa läkarintyg för att få anpassade uppgifter. Handledaren kontaktar VFU-ansvarig och då blev det fart minsann. Den ansvariga svarade att vi måste hitta någon uppgifter för att jag ska kunna uppnå kursmålen, sen att många studenter brukar ha ont i kroppen men kan utföra momenten ändå.

Jag blir så jäkla förbannad när jag tänker på det.. Alltså på riktigt,.. hur tänkte hon i första början?? Det finns gott om arbetsplatser som inte kräver den fysiska biten, och ändå fick jag den delen.. Visserligen kan jag förstå att studenter kan ha ont, men att det underlättas med rätt teknik. Att då bara dra alla över en kant känns, som vanligt, väldigt jobbigt. Den energi jag har vill jag inte spendera på att tjafsa om något som egentligen hade gått fort att ändra (då det finns många praktikplatser lediga). Känt mig ledsen, stressad och att hon sedan skrev att jag ev. inte kommer klara kursmålen suger..

Det är inte första gången människor nonchalerar mitt konstanta tillstånd.. och det är sjukt frustrerande då den ansvariga är en arbetsterapeut i grunden, hon har läst medicinkurser - men är fortfarande så okunnig. Jag har en tendens att tänka att folk inte vet och försöker därför vara övertydlig samt informera om hur det är - vilket inte alltid hjälper men det är sjuukt tröttsamt att bli så "besvärlig" och "krångla till det" att jag är "lat". Men vet ni vad, de personerna är så jävla lata som inte orkar anpassa situationen så att alla, oavsett funktionshinder, ska kunna utföra det. I sådana sammanhang vill jag bara peka finger och aldrig mer ha med de personerna att göra, eller pissa på personen, haha (det är väl det de i princip gör mot mig så) Nä usch.. det suger verkligen att ha ett "osynligt" funktionshinder, men trots allt har jag en fantastisk läkare som skrev ett riktigt bra intyg. Det var inga tveksamheter utan rent konkret att det är ett kroniskt tillstånd, smärtproblematik och att det är ytterst viktigt att jag inte utsätt för tunga lyft eller fysiskt ansträngande uppgifter. Det var det kortaste samtalet jag har haft i mitt liv, sa att jag behövde läkarintyg och då fixade hon det xD Hon är verkligen en helt fantastisk läkare 💗

Så, nu har jag luftat ur mig lite.. Tyvärr väldigt svårt att förklara för människor som aldrig haft samma problematik.

Gillar

Kommentarer

Inger Hansson
,
Återigen bevisar du vilken kämpe du är. Din text bevisar sanningshalten i ordspråket:" Mot dum och okunnighet kämpar gudarna förgäves". Lyckligtvis hade du en kunnig läkare och förhoppningsvis har den ansvarige/a lärt sig något. Bamsekramar!